Därför skapade jag Studio Aurum

Jag har så länge jag kan minnas levt med livet i höga växlar. Varit den som fixar, levererar, håller ihop och fortsätter lite till. Gjort mig förtjänt av vila istället för att se det som något självklart. Pressat mig själv till bristningsgränsen fler gånger än jag kan räkna.

Till slut sa kroppen ifrån — inte med ett brak, utan som att någon drog ner livet i slow motion. Kroppen orkade inte springa ikapp längre. Yrsel. Hjärtklappning. Hjärndimma. En trötthet som aldrig riktigt gick att sova bort. Och till slut tårar som bara inte slutade komma.

När jag blev sjukskriven fann jag yogan — eller kanske var det yogan som fann mig. För det var först då jag faktiskt var mottaglig. Yinyoga och restorativ yoga blev mitt sätt att långsamt komma tillbaka in i kroppen. Att börja känna efter istället för att bara köra över.

Jag började lära mig att vila innan jag förtjänat det. Att säga nej till sådant som inte fungerar för mitt nervsystem. Att sätta gränser. Att våga vara istället för att ständigt göra.

Idag vet jag också att jag inte var ensam om att leva så. Så många drivna människor gör det. Vi lär oss tidigt att vara duktiga, starka och kapabla — och kopplar vårt egenvärde till hur mycket vi orkar bära.

Det är därför jag startade Studio Aurum. Inte för prestation eller perfekta positioner — utan för att skapa rum där människor får landa mjukt i sig själva igen. Där kroppen får vara med, på riktigt.

— Amalie